GRYTANS SKJUTFÄLT

 Kungl Maj:t förordnade genom nådigt brev av den 13 maj 1893 att av förra landskamrerarebostället nr.2 i Brunflo socken av Jämtlands län 1/2 mantal av gårdsskiftet jämte hemskogen och ett omkring 3.300 meter långt och 300 meter brett bälte av utskogen finge upplåtas till Norrlands Artilleriregemente att användas som skjutfält.

I april 1894 medgav Kungl Domänstyrelsen rätt för A 4 att framdra väg till målområdet samt uppfördes tre målbyggnader på Domänstyrelsen tillhörig mark. På sommaren 1911 uppläts från kronoparken Grytan ett område om 15 hektar i fältets fortsättningsriktning med motivering "att skogen på området ifråga så väsentligt skadas genom skjutning med kanoner att det vore fullständigt lönlöst att beräkna att å detta område erhålla huggvärdiga bestånd".
Då det med erfarenheterna från första världskriget blev klart, att artilleriet skulle komma att verka på betydligt större skjutavstånd än tidigare, övervägdes att flytta verksamheten till Marieby-landet, där det fanns goda möjligheter att ordna ett skjutfält med stor utsträckning. På grund av de stora kostnaderna skrinlades emellertid dessa planer. Istället utvidgades Grytan-fältet med på ömse sidor om skjutfältet belägna skiften av kronoparken.
Genom markbyte tillfördes Grytans skjutfält också tre skiften tillhörande Malmbacken samt vissa inom Grytans och Håkansta byar belägna sydost om skjutfältet. Dessa utvidgningar skedde under åren 1919-1923.
Från 1924 fick dessutom det under Domänstyrelsens förvaltning stående skogsområdet bortom Malmbacken utnyttjas för skjutning. Ytterligare områden i fältet förlängning tillkom 1933.
Då mer rigorösa säkerhetsbestämmelser utgavs av Chefen för armén 1939 befanns en vidgning av fältet ofrånkomlig. Det skedde bland annat genom markförvärv söder fältet under 40-talets första år. Vid krigsslutet 1945 var fältets utsträckning cirka 15 kvadratkilometer.

Den så kallade yttaktiken förutsatte skjutning från vitt skilda batteriplatser vilket ställde ytterligare krav på fältets utökning. Under början av 60-talet tillköptes därför betydande områden såväl norr som söder om det dåvarande fältet. I samband härmed utfördes omfattande väg- och röjningsarbeten såväl med entreprenör som i regementets egen regi. Fältet omfattade 1972 närmare 5000 hektar vartill kom möjligheterna att välja grupperingsplatser utanför skjutfältet inom arrenderade områden.

I skjutfältets sydvästra del uppfördes år 1895 de första förläggningsbyggnaderna. Dessa var av enkel beskaffenhet eftersom förläggning avsågs äga rum endast sommartid. Mässbyggnader för officerare och underofficerare fanns inte och inte heller matinrättning för manskapet. År 1909 uppfördes den så kallade stabsbyggnaden vilken inrymde förutom expeditionslokal även åtta stycken vinterbonade bostadsrum. Samma år erhöll underofficerarna en mässbyggnad. År 1926 genomfördes ett flertal förbättringar såsom en enkel mäss för underofficerare, mathall och marketenteri för manskapet, en 70 meter djup borrad brunn med hydroforanläggning samt elektrisk belysning. År 1942 byggdes två nya förläggningsbyggnader för 225 man vilka försågs med centralvärme och sanitära anordningar samt år 1944 en då fullt modern matinrättning.

Under 50-talet flyttades tre byggnader från målbodarna till lägret. Dessa ombyggdes till befälsbyggnad, lektionsbarack och varmgarage. Från regementet flyttades tre byggnader vilka kom att användas som värmestuga, förrådslokal och expedition för skjutfältets underofficer.

Underbefälsmässen tillkom under denna tid, stabsbyggnaden, underofficersbyggnaden och den så kallade befälsbyggnaden renoverades och centralvärme, vatten och avlopp tillfördes dess byggnader. Vatten och avlopp drogs även in i underbefälsmässen och marketenteriet. Särskilt värdefullt var att lägret under denna tid kom att få vatten från Brunflo vattenverk.

På 60-talet har en av stallarna byggts om till övningsmaterielförråd med god kapacitet. Ett ammunitionsförråd har byggts. Mässarna har förbättrats och centralvärmen har införts i huvuddelen av byggnaderna.
Under 1972 anslöts lägret till det kommunala vatten och avloppssystemet och varmvatten tillkom i förläggningsbarackerna.

Under 80-talet renoverades förläggningsbarackerna och ett sanitetshus byggdes. Ett övningsförråd byggdes med utrymmen för reparation av målmateriel samt förvaring av verktyg och utrustning. Även ett utrymme för värnpliktiga att äta medhavd lunch samt fika tillkom.

År 1990 iordningställdes ett hotell, kallat KARDUSEN, med hög standard, 24 rum med plats för 48 man, bastu och sällskapsrum. År 1991 renoverades marketenteriet och det används nu som mäss. Det kallas TJÄDERN. Den gamla officersmässen försvann i samband med att hotellet skulle byggas tillsammans med den s.k. "Subalternbaracken". Underofficersmässen överlämnades till Brunflo hemvärn och den gamla underbefälsmässen, som var den enda fungerande mässen under många år, förvandlades till materielbod. Tragiskt brann Tjädern ner i november 1996, varvid major Mats Rundgren omkom. Byggnaden har inte återuppbyggts.

I och med regementets indragning övertog Fältjägarbrigaden, NB 5, ansvaret för skjutfältet sommaren 1997. NB 5 har bl.a. sedan dess anlagt anfallsbanor för övning med stridsfordon 90 på skjutfältet. Vi får se när det nästa gång skjuts med artilleripjäser på fältet.

Sista gången A 4 sköt var i samband med avskedssaluten med samtliga kvarvarande artilleribataljoner, en pjäs per bataljon, i september 1997.

Go to top