Kamratresa Höga kusten 2017

Kamratresa Höga kusten 2017-08-04—05

En riktigt trevlig utflykt till vårt grannlän hade planerats av Liz och Sören Blomberg. Inom styrelsen hade vi uppfattat det som en av Sörens goda idéer, men han själv avslöjade att väldigt mycket av planeringen stod Liz för. Vi får därmed betrakta henne som en informell ledamot av VU (verkställande utskottet).

Nåväl, samling vid parkeringen på fredag morgon 0800 var anbefalld och dit anlände alla i god ordning för att kliva på Fältjägargruppens buss, som utrustats med en mycket kompetent förare, Dennis Blom.

Som vanligt var Sörens familj ett markant inslag (6 st) i deltagargänget.

Första anhalten gjordes vid Krångede kraftverk, där bröderna Johnny och Per-Ivar Johansson anslöt. I en timmerlada (gammal skogshuggarkoja?) stod ”Silverrräven” Stefan Nilsson och stekte kolbullar.

Ragundaprofilen Per Bergvall hälsade oss välkomna. För att ytterligare höja stämningen hade Per tagit med sig sin bror, som skickligt kunde hantera ett dragspel.

Ingen av deltagarna hade nog som vana att äta kolbullar kl 9 på morgonen, men de smakade fantastiskt gott tillsammans med kokkaffe.

Vädret var utmärkt och Per och hans bror underhöll oss på bästa sätt. På samma plats fanns två gamla luftbevakningstorn, som Dennis och jag ansåg måste bestigas. Ett ”flygfoto” av dem därnere blev resultatet.

Därefter blev vi inbjudna till muséet och Per hade en helt fantastisk guidning där under c:a en timmes tid. Muséet är verkligen värt ett besök, och med Pers förmåga gjordes det än mer minnesvärt. Vi avslutade med ytterligare en smakfull fika i muséets café. För de som inte besökt muséet tidigare, kan det verkligen rekommenderas. Ett stycke svensk industrihistoria.

Med tre anslutna Ragundabor fortsatte bussen österut. Trots avsaknad av karta hittade vi bästa vägen mot Hemsön tack vare GPS-hjälp från våra mobiler.

Vissa problem uppstod i kontakten med våra tilltänkta resmål i öst, då Sörens mobil opassande nog fått för sig att den bara kunde ta emot samtal – ej ringa upp. Med den framåtanda, som kännetecknar alla Norrlandsartillerister löste vi dock även detta problem.

När vi kört av E4:an och började närma oss Hemsön körde bussen plötsligt in vid en vacker rastplats. Kanske någon var kissnödig?? Möjligt, men där dukade Liz upp en pastasallad av bästa märke och olika lätta drycker därtill. Verkligen en uppskattad paus i bussåkandet och aptiten hos deltagarna var det inget fel på.

Efter denna måltid fortsatte vi mot färjan, som vi embarkerade kl 14 och inom en kvart därefter var vi framme vid Hemsö fästning, ett 15,2 cm KAbatt, som skulle sparas intakt till eftervärlden i vart fall i 300 år enligt vår duktiga kvinnliga guide.

För oss som tidigare försvarsanställda blev det en påminnelse om hur Sverige en gång satsat helhjärtat på vårt invasionsförsvar och hur man lättsinnigt avvecklat dessa jätteinvesteringar de två senaste decennierna. Inte minst hade vi som artillerister ett stort utbyte av detta besök.

Vi avslutade i anläggningens nybyggda restaurang med en god sandwish och dryck efter önskemål. Ingen behövde minsann känna sig hungrig under denna resa.

Dagens program var avslutat och kosan styrde mot Högakustenbron och Björkuddens Hotell, som ligger mycket naturskönt på en udde i Ångermanälven med fin utsikt just mot bron.

Hotellet visade sig hålla hög klass och vi åt en härlig trerättersmiddag tillsammans. Några blev trötta efter dagens resa och gick till sängs, medan några andra höll ut och det berättades minnen över ett glas öl ända fram på småtimmarna.

Trots det var alla pigga och uppe kl 08 och intog en mycket fräsch frukost, som hotellet tillhandahöll. En frukost klart över genomsnittet för svenska hotell.

0900 var det avfärd mot Mannaminne, som de flesta hört talas om, men man inte riktigt visste vad det var. Det visade sig att det är helt omöjligt att beskriva. Det liknar inte någonting annat, men är makalöst. Vi hade en timme på oss men mer rimligt hade varit ett tvådagarsbesök. Kan bara uppmana: åk dit någon gång, men reservera ordentligt med tid!

Nu började vi ana slutet på resan. Färden gick längs norra sidan av Ångermanälver för att besöka det nyrenoverade Hallstaberget, äta lunch och få träffa medlemmar från I 21 Kamratförening. Ett tiotal av deras medlemmar med ordföranden i spetsen fanns där och välkomnade oss. Vi åt lunch tillsammans, där KFNA passade på att bjuda våra kamrater från I 21 på lunchen, vilket uppskattades mycket.

Lars Eriksson, Jan Andersson, David Lundin, Margit Nauclér, Sten-Åke Frestadius, Hans Nauclér, Marianne Höglin, Roland Thors, Kerstin Thors, Jan Johansson, Birgit Johansson

Efter lunchen berättade ordföranden, Hans Naucler om föreningen verksamhet och vi blev mycket imponerade över deras omfattande aktivitet. Där har vi en hel del att lära.

Till föreningen överlämnades ett sammanställt verk om Konstapel Enar Olssons tjänst i svenska frivilligkåren i Finland 4/1 – 31/3 1940, vilket jag tacksamt tog emot.

Vi borde naturligtvis haft ett bordstandar med oss som gengåva. Jag och Sören berättade lite om vår verksamhet och hoppades de skulle återgälda oss med ett besök i våra stugor i Talldungen.

Därefter ställdes kosan mot Östersund. Vädret hade stått oss bi hela tiden och vid stoppet vid Döda Fallet avnjöt flera av deltagarna en glass i solvärmen.

Sista biten in mot Östersund var mångas ögon slutna, dock inte hos Dennis, som säkert rattade bussen till travet.

En samfälld applåd till Liz och Sören samt Dennis var deltagarnas sätt att visa sin stora uppskattning över denna resa.

Det enda negativa var väl att inte fler medlemmar tagit chansen att följa med. Det fanns 30 platser till i bussen och det var en allt igenom lyckad utflykt.

Sten Bredberg